måndag 2 februari 2009

Saras och Niklas vegetariska äventyr

Som vår sista utmaning valde vi att äta vegetariskt i två veckor. Ett undantag: Alva skulle inte behöva äta vegetariskt. Att ge en treåring balanserad vegetarisk kost kände vi var mer än man bör ge sig på som nybörjarvegetarian. Speciellt en treåring som vägrar alla grönsaker utom morot, tomat, gurka, ärtor och majs. Ingenting grönt (förutom gurkan då och gröna frukter) kommer i närheten av hennes mun och heller inga bönor, linser eller liknande. Eftersom hon är ganska ointresserad av mat öht skulle hon förmodligen låta bli att äta helt i två veckor, eller leva på potatis.

Det började fint. Vegetarisk sushi till lunch och sedan ledig eftermiddag då Alva och jag åkte till affären och handlade grönsaker i stora lass för att sedan göra morotsbiffar, bulgur, örtröra och sallad. Jättegott, även om biffarna nog kunde ha stekts en stund till.

Dag två provade vi en annan lunchrestaurang i staden. Sojaspett var dagens (enda) vegatariska. Det stället brukar ha god mat så vi beställde glatt. Smaken kan närmast beskrivas som upptuggade mariekex som spottats ut och stekts. Låter det smarrigt? Det var det inte. Hela eftermiddagen mådde jag illa, blev inte mig själv förrän dagen efter. Hemma blev det Quinoa med tomatsås och tillbehör.

Fredagkvällen och lördagkvällen blev det två olika thaisoppor, en med Tom Kahbuljong, morot, kokosmjölk och glasnudlar, en med broccoli och andra gröna saker, grön curry och kokosmjölk.

Ungefär här började vår inspiration ta slut. Vi började också tröttna på att stå och laga vegetarisk mat och dessutom något som Alva åt. Lunchrestaurangerna i stan hade visat sig ha ett riktigt uselt utbud. Man har att välja på kall mat (sallad helt enkelt) eller konstiga köttersättningar utan kryddor. Ska man äta smörgås hemma är alternativen i princip ost. Och marmelad.

På måndagen gjorde Niklas pyttipanna med quorn. Quorn har vi ätit förut, i tex "köttfärssås" och tyckt det var helt ok. Det var det inte i bitar i pyttipanna tyvärr. Jag lämnade halva min portion och mådde illa resten av kvällen.

På tisdagen när vi skulle bestämma var vi skulle äta lunch sa jag till Niklas: "Ska vi äta vegetariskt så struntar jag hellre i att äta. Allvarligt". Efter en diskussion hur stort nederlag det egentligen var att ge upp, och om en vecka faktiskt kunde räcka, gav vi upp och gick ut och åt kött.

Godast under veckan:
- Niklas thaisoppor (som vi iofs äter rätt ofta ändå)
- Vegetariska sushin (äter jag ca en gång i veckan i vanliga fall med)
- Broccolisoppan jag åt i Högsby
- Hummusen Niklas knåpade ihop

Hemskast under veckan
- Mariekexspetten
- Quornpyttipannan
- Mjukosten som skulle innehålla tomat och mozzarella men som smakade bensin.

Så tyvärr, det blev bara en vecka för oss. Vi har hittat god vegetarisk mat men insett att på heltid - aldrig. Två saker tror jag de flesta vegetarianer i den här stan önskar sig:

- Ätbar vegetarisk mat på lunchställena. De flesta vegetarianer vi känner äter inte ute, eftersom Kalmar är riktigt, riktigt, riktigt uselt på just lunchmat. Skärp er krögare!
- Roligare pålägg än ost och marmelad.

Så kom igen alla ni som jobbar med livsmedel! Gör det lite enklare för människor att dra ner på köttkonsumtionen genom att ge oss lite ätbara alternativ!

måndag 12 januari 2009

Utveckla sopsorteringen

Min utmaning nr 12 utveckla sopsortering

Man får börja med att erkänna att julledigheten inte är en bra tid att ta på sig en ny utmaning. Dels köper man mer och annorlunda saker än vanligt, och dels leder just ledigheten till att det finns en risk till att bli hysteriskt i sitt källsorterande. Jag har bland annat funnit mig själv i fart med att såga bort metallbottnen i en Pringles-förpackning med en brödkniv. Detta leder då genast till slutsatsen att det gäller att redan vid inköp tänka på hur en produkt/förpackning ska källsorteras. Förutom ett paket Pringles köpte vi också en ny soffgrupp. På Blocket. Ingen förpackning överhuvudtaget. Perfekt.

Denna utmaning har i övrigt, precis som alla andra utmaningar i projektet, mest satt i gång tankar och funderingar och ökat medvetandet. Vi funderar nu på att säga upp tidningen under veckan och läsa morgonnyheter på nätet istället. "Ingen reklam tack" dekal på brevlådan hade vi redan sedan innan. SKulle vilja föreslå att standarden istället blir att INGEN får reklam, förutom de som har en "Ja tack, gärna reklam" dekal på brevlådan. Nyårslöftet är att i år äntligen installera en kompost i trädgården! Tror jag ska inhandla en bra komposthandbok snart, även om det är spara-kvitto-period. Bra tips mottages tacksamt!

/Monique

Min egen utmaning nr 12

KLÄDBYTARDAG

En vanligare tillställning i storstäderna än på Öland...
Men wow så effektfullt!
Dels att få "rensa i röran" där hemma, bli av med kläder, skor och prylar som du inte har använt på länge - väldigt länge...
Prylarna kommer till nytta hos någon annan och DU kommer hem med nya kläder utan att betalt ett öre!
Kläderna och prylarna som blir över ges till Röda Korset!
Allt detta klimatsmarta gör Du samtidigt som du umgås med dina vänner!
Förstår på mina vänner som är barnfamiljer, att barnkläder tycks krympa med raketfart i garderoben... och då är väl detta ett
utmärkt sätt att kunna byta eller ge bort kläder på!

Wiktoria J

torsdag 18 december 2008

10 bästa miljöbloggar?

Ett tips om andra bra miljöbloggar nu när juletider stundar

http://miljoaktuellt.idg.se//2.1845/1.128597

tisdag 2 december 2008

Köpstopps tankar!

Vi bestämde oss för att köpstoppa i tre veckor och vi klarade det nästan…
Andra dagen på köpstoppet gick vår tio år gamla TV sönder, men vi rusade inte iväg och köpte en platt-tv, sommarstugans TV får räcka ett tag framöver. På tredje dagen gick ett persiennsnöre av. Kändes så där lagom kul att ha persiennerna nere i tre veckor, men barnens förskolefröken hade ett lager hemma, så löste det sig. Kylan gjorde att jag och barnen drömde om att få köpa varma sadelskydd. Visserligen skulle man ju kunna sy sådana om man har tålamod och tyg hemma, som min mamma gjorde när vi var små. Fungerande cykellysen är också en sak jag längtat efter att få köpa.

Vad köpte vi då under dessa tre veckor?
Lite loppisprylar, vilket var ok för oss.
Lunch ute, ett par gånger, också ok.
Barnkalaspresent, hade inga presenter på lager.
Kopieringskort på högskolan.
Lite virke till renovering av gamla dörrar

Sparade vi några pengar? Tja, vi är inga storkonsumenter av kläder och prylar, men några hundralappar sparade vi kanske. Främst var det skönt att slippa tänka på att vad och när man skulle köpa grejorna. Men att köpstoppa ett helt år skulle vi inte klara av. När man är husägare är det svårt att inte hamna i situationer där du måste konsumera, däremot kan man ju träna på att bli en bättre medveten konsument.

/ Karin Svensson

söndag 30 november 2008

money makes the world go round men om alla hade varit som jag hade sällanköpshandlarna och detaljhandeln gått under

Jag började mitt köpstopp den första november och det har varit en månad långt. När jag hade pysslat med frånvaro av konsumtion ett tag märkte jag att det inte är långt från mitt vanliga liv. Jag mötte inga stora problem. Ett litet mötte jag när jag inte kunde handla skidjacka och skidbyxor för 450 kr tillsammans på rean. Mina gamla skidkläder och hela min skidutrustning blev stulna i ett förråd i Göteborg för ett tag sedan.
Jag hade i och för sig ganska snälla regler för mitt köpstopp. Jag har tillåtit allt som går att äta och dricka (på krogen, resturang och hemma).
Jag har konsumerat för sammanlagt cirka 6300 kr denna månad. I detta finns hyra, mat, räkningar och nöjen. Tänk vad bra om man kunde ha ett jobb där man hela tiden kunde jobba så mycket som man har utgifter.
Jag har en bekant som jobbar på sociala myndigheterna. Hon får ofta höra hur fattigt många har det och hur besvärligt alla utan jobb har det. Därför anordnade de på hennes jobb en utmaning där de skulle leva på socialbidragsnormen i tre månader. Hon klarade det alldeles utmärkt. Socialbidragsnormen för en person i min livssituation ligger på cirka 5600 kr.

Jag hade ett kapitel till i mitt köpstopp, jag skulle inte titta på tv under november. Det har inte gått lika bra. Jag har tittat på tv korta stunder men aldrig något helt program. Däremot har jag blivit ännu mera övertygad att det som sänds på tv är till för sopprötter.

Jag har inte upplevt månaden som svår. Att handla är ett socialt beteende som Ann-Christin Gramming påstår stämmer inte på mig. Däremot är restaurang och pubbesök socialt för mig och där kommer jag att fortsätta konsumera. Kläder och prylar kommer aldrig att bli min grej, däremot blir det svårare att hålla sig ifrån resandet. Dessutom gillade jag köpstoppsboken av Gramming, läs den om ni inte redan gjort det.

Piece of kaka med köpstopp?

Jag är ju den som fnyst lite åt två veckors köpstopp. Tyckt att vaddå, det är ju bara att vänta en vecka med det man vill köpa, två veckor är ju för lätt, det ger ingen effekt! Jag handlar ju ändå inte så mycket.

Hade jag haft en hatt hade jag fått äta upp den. Blä. Det var betydligt svårare än jag trodde.

Först ut: Småsaker man inte märker. Alva och jag gör på vår hemmadag fina kort till hennes två lärare, den ena har opererat sig och den andra har fått barn. Jättefint och mysigt. "Vi får stanna och köpa frimärken...."Jag stannar upp. Nej, det får vi inte, nej. Frimärken går inte att äta. Efter att ha vänt upp och ner på halva huset hittar jag till slut frimärken till två kort. Puh! Lärdomen? Att hade vi haft lite bättre ordning på våra saker hade vi inte behövt handla frimärken varje gång vi behöver (vilket i ärlighetens namn inte är så ofta). Mycket finns redan hemma, och har man ordning på saker behöver man inte handla hela tiden, eller ha en massa dubbletter.

Andra problemet: Presenter. Under vår två veckorsperiod hinner tre personer fylla år och ska uppvaktas. Som Niklas sa: Dyker vi upp utan någonting tycker de nog att vi är ännu märkligare än de redan tycker. Det fick bli något ur gråzoonen, alla tre fick något som gick att äta eller dricka. Lite på gränsen till fusk faktiskt, men det viktigaste var ju ändå redan gjort: Vi stannade upp och funderade på våra inköp.

Tredje problemet: Rea. Jag är ingen reaholic. Tror jag. Och jag köper inte så där överdrivet mycket kläder, även om det såklart är för mycket ändå, som alla andra svenskar. Men jag har liiite svårt för att ändå låta bli att gå in om det står "Flyttrea - allt i butiken 29 eller 49 kronor". Ordet rea innehåller ändå en viss lockelse. Men jag gick_inte_in! Faktiskt! Jag såg åt andra hållet och gick med raska steg tillbaka till kontoret. Så det så!

Så ok, lite knöligt var det ändå med köpstopp, även om det "bara" var i två veckor. Men nu är det gjort!